fredag 27 november 2015

Detta är varför jag är intresserad av 1600-talet.

Den 11 november höll jag detta föredrag i Riga om riksrådet Johan Skytte. Hoppas ni finner det intressant.

Johan Skytte och utbildningens hav

Först och främst vill jag tacka för privilegiet att vara här och till er som har bjudit hit mig. Ambassadör Henrik Landerholm känner jag sedan tidigare genom hans gärning inom den svenska rikspolitiken och vi delar dessutom ursprung vilket är relevant för kvällens ämne.

Vi är båda från det svenska landskapet Södermanland vilket även Johan Skytte var.

När det gäller Förbundet Lettland-Sverige är det en nyare bekantskap, men jag har i alla fall vunnit en tävling i folkdans på Lettiska ambassadens vårfest i Stockholm. Det bör dock påpekas att jag inte hade vunnit utan min lettiska danspartner. Min danspartner var den som ledde och att jag skulle ha stått mig slätt om det inte varit för hennes goda insats. Men nog om detta. 

Jag heter David Lindén och till yrket är jag historiker. Om man ska sammanfatta mitt intresse handlar det om politisk makt – och maktutövning. Det är ett fält som är närbesläktat med statskunskap och som därför också kan anses vara tidlöst. Kort sagt så finns det mer som förenar historiens och nutidens makthavare. Ett talande, skrämmande och relevant exempel är Vladimir Putin som troligtvis definierar sig mer med tsar Peter den Store än med Leonard Brezjnev. 

Ikväll ska jag berätta om Johan Skytte. En svensk statsman som föddes 1577 och dog 1645. Med tanke på att han levde för mer än fyra sekler sedan är det befogat att undra om han – trots en imponerande yrkesgärning – är relevant för fler än de som har ett aktivt historieintresse? Jag hävdar att så är fallet och titeln på mitt föredrag, ”Johan Skytte och utbildningens hav”, ger en indikation på vad jag kommer att säga. Det är min tes och om ni har frågor och invändningar får ni gärna avbryta eftersom många av er är kunniga inom ämnet. 

Låt oss börja med påståendet att globalisering och internationell utbildning är betydligt äldre än EU:s Erasmusprogram. Det är faktiskt den äldsta utbildningsformen och det bevisar Johan Skytte som födds 1577 i staden Nyköping – min hemstad – som son till den rike borgaren Bengt Nilsson ofta med namnet ”skräddare” då han även importerade och exporterade kläder. Sverige var då vad historikern Harald Gustafsson valt att kalla en ”konglomerat stat” av enheter som förvisso hängde ihop, men som inte var centraliserade.

Finland hade varit svenskt sedan tidig medeltid och sexton år innan Johan Bengtsson föddes hade det estniska borgerskapet i staden Reval – nutidens Tallinn – valt att underkasta sig svensk överhöghet. Men kung Johan III i Stockholm hade ingen makt över Revals borgare och inte heller makt över hela Sverige, eftersom hans bror Karl var hertig över de svenska landskapen Södermanland, Närke och Värmland.  

Hertig Karl bodde mestadels på Nyköpings slott – Nyköpingshus – och kom att i princip agera enväldig kung i sina egna landskap. Ett av hans främsta mål var att skaffa sig dugliga rådgivare och han såg därför till att finansiera utbildningen för unga män som han trodde skulle kunna hjälpa honom i framtiden. Johan Bengtsson gick först i skola i Nyköping och sedan i den högskola som Johan III anlagt i det gamla klostret på Gråmunkeholmen i Stockholm. På hertig Karls bekostnad skickades han 1592 till Tyskland för att studera. Detta var samma år som Johan II dog och efterträddes av sonen Sigismund, som även valts till kung i Polen tack vare det faktum att modern Katarina Jagellonica varit polsk prinsessa. Sigismund var därför uppfostrad katolik vilket var, milt uttryckt, problematiskt i ett land som Sverige som en generation tidigare hade genomgått reformationen.

Det var också någonting farbrodern Karl utnyttjade för att själv tillskansa sig kronan.

Johan Bengtsson kom att tillbringa nästan tio år studerandes vid dåtidens främsta universitet som Wittenberg, Frankfurt och Marburg. Han tog slutligen magistergraden och hans disputation som handlar om ”mekanikens förträfflighet” finns bevarad. Bland hans lärare fanns den tyske filosofen Rudolf Göckel (1547–1628) som uppfann termen psykologi för att tolka människors beteende och Johan Bengtsson influerades även av den franske filosofen Pierre de la Ramées (1515‒1572) lära om att man skulle revoltera mot antikens skolastik – studier för studiernas skull – företrädd av Aristoteles och istället prioritera nytta.

När Johan Bengtsson 1601 återvände till Sverige fick han anställning i hertigens kansli. Men Karl måste ha förstått han hade större talang än de flesta för bara ett år senare utsågs han till lärare åt hertigens äldste son Gustav Adolf. Johan ”Schroderus” som han hade börjat kalla sig i Tyskland skulle därmed fokusera på utbildning och det skulle han göra under stora delar av hans återstående liv.

Gustav Adolf var född 1594 och det var inte tänkt att han från början skulle bli kung eller ens arvprins. Både Sigismund och dennes halvbror hertig Johan av Östergötland blockerade tronföljden. Men när fadern Karl utsetts till riksföreståndare och skulle styra landet när Sigismund befann sig i sitt andra kungadöme Polen blev det en seriös möjlighet och det var därför viktigt att Gustav Adolf fick en uppfostran som höll internationell toppklass. 

Johan Schroderus som nu också hade adlats Skytte besatt denna kvalité och anledningen till att man idag vet varför är att han senare lät publicera prinsens läroplan i bokform. Een kort Vndervisning Vthi Huad Konster och Dygder Een Fursteligh Person skall sigh öfwe och bruke, then ther tencker medh tijdhen lyckosalighen regere Land och Rijke som kan förkortas med den kärnfulla titeln ”En kort undervisning”. Där prioriteras studier i historia och språk. En furste borde lära av historien och bemästra flera språk för att alltid kunna styra. Särskild tonvikt lades på latin för att en furste som inte kunde detta internationella språk var en säkerhetsrisk då var tvungen att avslöja statshemligheter för exempelvis tolkar.

Man får en insikt i vad Johan Skytte undervisade om man läser den trettonårige Gustav Adolfs dagbok från mars 1607 som finns bevarad. När nyheter kom att arvprinsens kusin Gustaf avlidit i exil i Ryssland skriver Gustav Adolf att ”gud vare hans själ nådig” följt av ”momento mori – kom ihåg att du är dödlig”. Denna Gustaf var son till Gustav Adolfs farbroder Erik XIV:s som avsatts som kung och det var ett öde som mycket väl kunde hända även hertigens om fadern nu blivit kung Karl IX. Men senare skriver också Gustav Adolf en anteckning som kunde skrivits av vilken trettonåring som helst: ”Läst om romarna med mäster Johan”. 

Skytte måste ha gjort intryck på sin elev för Gustav Adolf kom att värdera honom livet ut. Den egentliga bokliga utbildningen slutade när kungen var fjorton och efter det kom Skytte att användas som diplomat av fadern Karl IX. När denne dog 1611 och Sverige var ingripet i både krig mot Danmark och mot Polen i dagens Estland, fick Skytte av Gustav Adolf, som i förtid blivit Gustav II Adolf, ansvar för Kammaren som var dåtidens finansdepartement. Det var ett självklart val då han själv studerat matematik och i sin läroplan påpekat att en god furste bör vara så pass välbevandrad i matematiken att han själv skulle kunna kontrollera rikets finanser. Men det var ingen lätt uppgift då staten efter att man 1612 varit tvungen att köpa tillbaka gränsfästningen Älvsborg från danskarna, behövde ”improvisera fram resurser” för att citera historikern Gunnar Wetterbergs biografi om Gustav II Adolfs rikskansler Axel Oxenstierna.

I Skytte arbete att hitta dessa resurser fokuserade han på den svenska adeln eftersom det var den enda av de fyra stånden som var penningstark. De andra var prästerna, borgarna och bönderna. Många inom frälset såg Skytte som en uppkompling – en ”homo novus” – och när han började kräva dem på pengar utvecklades antagonismen till ren ilska.

Finansiellt kom inte heller läget att förbättras och det märks att Skytte rent personligen inte gillade sin roll som skatteinsamlare. I ett brev till Gustav Adolf 1612 när han just hade tillträtt klagade Skytte på att det ”är här i Kammaren en sådan oriktighet” och ber att få slippa uppdraget. Senare ville han i ett brev från 1621 att hans namn skulle utlämnas i en order som kungen skickat till riksrådet. Detta ”för att inte avundsmän och missgynnare skulle få något tillfälle att förolämpa mig”. Hans fiender gillade inte heller att Skytte hade adlats, blivit riksrådsmedlem och 1624 utsetts till friherre. Rikskanslerns bror Gabriel Gustafson Oxenstierna noterar exempelvis i brev till brodern att Skytte säkerligen hade siktat högre: ”Han gick väl havande med en greve … sed non diu viva lille sorte contentus (och han lär inte nöjda sig med denna lott).   

Förutom Kammaren fick Skytte även ansvar för den svenska utbildningspolitiken. Sverige hade börjat lägga under sig allt större territorium och därför gällde det att förbättra det svenska utbildningssystemet så att kompetenta ämbetsmän kunde administrera detta territorium.

I Sverige hade Uppsala universitet grundats 1477. Men det stängdes i och med reformationen och kom först att helt återöppnas under Gustav II Adolf. År 1622 utsågs Skytte till universitetets kansler och denne såg genast till att försöka rusta upp ”den lilla prästakademien” som historieprofessorn Erland Sellberg har kallat universitet innan Skyttes insats. Han insåg att det behövdes finansiering för att få igång universitetet och tillsammans med rikskanslern Oxenstierna övertalade han kungen 1624 att donera de gods till universitetet som han och hans avlidne bror Karl Filip fått i arv. ”De gustavianska arvegodsen” utgör än fortfarande Uppsala universitets grundkapital. Men det var inte det enda som Skytte gjorde för Uppsala för innan dess hade han föregått med gott exempel.

Den förste som på svenska använder uttrycket ”politik” är Johan Skytte i sin lärobok till Gustav II Adolf. Som universitetskansler insåg han även att det behövdes en professor i vad han själv kallade för politik och vad vi idag benämner statskunskap. Det var därför som han 1622 donerade pengar till en professor i statskunskap och vältalighet. I stadgarna stipulerades att innehavaranden för ”alltid är en god politicus, historicus och en god orator”. Med andra ord att innehavaren skulle kunna undervisa i statskunskap, historia och vältalighet. Han köpte även en bostad till innehavaren av professuren och som fortfarande används för samma ändamål. Skytte kom också att vara Uppsalas kansler fram till sin död. Men hans insats för utbildning innefattar inte bara Uppsala och det har att göra med svensk storpolitik.  

Vid freden i Altmark 1629 fick Sverige kontroll över polska Livland. Det var en fattig provins som var utarmad av mer än ett decennium av krig och det var svårt att hitta en generalguvernör. Dessutom gällde det att knyta den inhemska adelns lojalitet till Sverige då det fortfarande fanns en stor grupp som var lojala med Polen. Kungen utsåg därför Johan Skytte till generalguvernör och 1629 begav han sig landvägen till sina nya domäner och till staden Dorpat. Men inte ens då kunde han släppa sin vurm för utbildning.

När han passerade Umeå i norra Sverige sammanträffade han med prästen Olaus Petri Niurenius (1580‒1645) som berättade att det inte fanns någon skola för svenska samer. De levde fortfarande som hedningar och Skytte verkar ha tagit till sig av prästens vittnesmål. När han var framme i Dorpat skrev han till det svenska riksrådet att ”hans kungliga majestät av synnerlig ynnest och nåd beviljat, att en skola i Lappmarken på det sättet upprättas måtte”. Finanseringen kom han delvis själv att stå för och Skytteanska skolan grundades 1632 i Lycksele för att sedan flyttas till Tärna där den fortfarande finns kvar.

Väl framme i Livland ansåg Skytte att det gällde att prioritera utbildning. Det var vad som hade lyft den svenska staten och kunde därför lyfta provinserna. Han började med att återupprätta jesuiternas gamla läroanstalt, men att göra om det till ett svenskt lutheranskt gymnasium. Invigningen skedde i oktober 1630 och därmed var ett första steg taget på vägen att skapa ett fullvärdigt utbildningssystem också för Livland. Men Skytte lät inte nöja sig med bara ett gymnasium.

Några månader före sin dag i fältlägret i Nürnberg signerade Gustav Adolf det brev där han bekräftade att ett universitet ska grundas i Dorpat:

”Vi på förenämnde Herr Johan Skyttes underdåniga hemställan funnit lämpligt, att i samma stad Dorpat en Akademi eller ett Universitet, i vilket en allsidig studieverksamhet kan bedrivas inom varje lovligt läroområde, nämligen i teologiens, juridikens, medicinens och de fria konsternas läroområde”.

Universitetet blev verklighet den 15 oktober 1632 och Johan Skytte höll då ett tal där han poängterade att det inte bara var adel utan även bondsöner som skulle utbildas vid den nya akademien. Han ville integrera provinsen och dess invånare med moderlandet Sverige och hans synsätt kan sammanfattas med vad han 1632 skrev i ett brev till Gustav II Adolf: ”Unus rex, una lex et grex unus”.

En härskare, en lag och ett folk.

Men han fick inte gehör för denna strategi och när kungen stupade vid Lützen 1632 bestämde han sig för att återvända hem. I ett brev till professorerna i Dorpat meddelar han att förmyndarregeringen efter kungens död vill ha honom som diplomat och undertecknar ”Eder med all sympati högst tillgivne Johan Skytte d.ä.”.

När Johan Skytte kom tillbaka till Sverige efter kungens död blev han utmanövrerad från att styra riket. Han var fortfarande medlem av riksrådet, men förpassades till posten som president i Göta hovrätt i västra Sverige. Men han behöll kansleruppdraget för Uppsala och arbetade då och då som diplomat. När han dog 1645 var han på väg för att underhandla med det besegrade Danmark i freden vid Brömsebro. Sverige var då en stormakt och universiteten i Dorpat och Uppsala kunde mäta sig med utbildningsinstitutioner på kontinenten.

Det kan de fortfarande och det finns därför skäl för att säga att Johan Skyttes gärning lever. I Uppsala i form av universitet och den Skytteanska professuren i statskunskap och vältalighet, för att inte tala om Johan Skytte priset som i år gavs till den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama. I Tartu genom det återuppståndna universitet och gymnasiet som väl förvaltar hans arv.

Det var därför som titeln på detta föredrag var Johan Skytte och utbildningens hav. För att han under hans tid förenade Östersjön mer än det skiljde åt, och det är en tradition vi ska fortsätta med.

Tack för mig.