Om Lavin Eskander och mod

Jag har förmånen att få arbeta med militärhistoria. I det arbetet ingår att med jämna mellanrum stöta på högt dekorerade gubbar - ja det är ofta gubbar - och läsa om varför de fick vissa utmärkelser för hjältemod i strid.

Ur minnet kan jag plocka fram Margaret Thatchers vicepremiärminister Willie Whitelaw som fick brittiska Military Cross för att han under andra världskriget räddade människor ur en brinnande stridsvagn eller Sir Tasker Watkins som under samma krig räddade sitt kompani genom att personligen förgöra ett fientligt kulsprutebatteri.

Vad alla har gemensamt är att motiveringen innehåller "med fara för eget liv" och många av dessa utmärkelser delades av lätt insedda skäl ut postumt. Det fick mig att tänka på Lavin Eskander i Trollhättan som ger order till sitt eget "kompani" att sätta sig i säkerhet för att sedan oskadliggöra fienden. "Med fara för sitt eget liv".

Addendum: Så om inte Kunglig Majestäts Ordenskansli hörsammar uppmaningen om medalj har de bevisat att vi i Sverige mestadels belönar avdankade politiker. För om Eskander varit britt eller amerikan hade han varit på tapeten för några av de högsta utmärkelserna för mod.

Mullornas fiende är död

(Ambassadör Ken Taylor 10 maj1934 – 15 oktober 2015)

Det är många i både svensk och internationell debatt som helst vill glömma kuppen i Iran 1979. En kupp då de islamistiska mullorna tog makten och etablerade en regim som vi fortfarande får dras med. 

Anledningen till den självpåtagna glömskan är att kuppen möttes med blandade reaktioner. Shahen var ingen duvunge, och många flydde även innan mullorna tog makten. Det villkorslösa stödet till Shahen var ett av USA:s – många – misstag som påverkar världen också idag.

För att citera USA:s siste ambassadör i Teheran, Bruce Laingen, så hade man ”koll på alla kommunister, men inte på en enda jävla islamist”. Laingen var också en av de amerikaner som togs som gisslan när radikala islamistiska studenter stormade USA:s ambassad. Deras fångenskap varade i 444 dagar och många anser att den spelade en avgörande roll för presidentvalet 1980.

Men alla amerikaner medborgare i Teheran togs inte tillfånga.

Sex amerikaner fick skydd på kanadensiska ambassaden och ambassadör Ken Taylor lyckades slutligen smuggla ut dem ur landet. Detta har skildrats i filmen Argo (2012), men skildringen brast i det att CIA fick rollen som initiativtagare och genomdrivare av vad som döptes till "Operation Canadian Caper".

(Tacksamma amerikaner som välkomnar sina landsmän)

För det var Kanada och ambassadör Taylor som tog initiativet och som utrustade de gömda amerikanerna med kanadensiska pass som gjorde det möjligt att lämna landet. Det var ett handlingssätt som var farligt för honom rent personligen. Det visar också att han var en djärv, uppfinningsrik och synnerligen human diplomat.

En man som förtjänar sin plats i historien. 

14 åringar i andra klass?

(En komedi som blivit verklighet?)

Stundom tangerar samtiden skratt och gråt samtidigt. I går var det galan ”Sverige tillsammans” där chefen för myndigheten för Levande historia, Ingrid Lomfors, på allvar påstod att det inte finns någon inhemsk svensk kultur. I dag är det utbildningsminister Gustav Fridolin som anser att man kan placera nyanlända 14 åringar i andra klass. I andra klass.

Minns ni skolan? När man fick byta om med högstadieelever på gymnastiken. Det tyckte i alla fall en boknörd som jag var läskigt. Men vi har ”läget under kontroll” som vår statsminister har sagt. Gång på gång.

Självfallet är det bra att Sverige har en generös flyktingpolitik. Men en fråga gnager: hur många kommer tycka det är okej att ha sina barn i samma klass som sex år äldre elever, och hur många kommer tycker att dagens flyktingpolitik är väl skött och väl administrerad. Det sistnämnda är nämligen viktigast, för en gång i tiden brukade just den svenska staten anses vara väl administrerad.

Men det är väl numera ett ämne för historieböckerna.  För övrigt är bilden från filmen Billy Madison med Adam Sandler. En amerikansk slapstick komedi om en vuxen person som ska gå om hela skolan. 

En komedi alltså. 

Vi tar avstånd från all kunskap

(Ett historiskt flygplan är inte rasistiskt)

Ängsligheten har firat en ny triumf. Denna gång är det Lars Janzon som tvingats avgå som ordförande för hockeyklubben Asplöven då han publicerat en ”hakkorsbild” på sin privata hemsida. Asplöven, har också med emfas hävdat att de tar avstånd från ”all rasism”, vilket alla människor vid sunda vätskor gör utan att basunera ut det. 

Men nu råkar det vara så att bilden inte alls var rasistisk.

(Så var Finland nazistiskt innan Nazistpartiet?)

Lars Janzon är flygentusiast och bilden föreställer ett renoverat finskt jaktplan från andra världskriget. Modellen heter Brewster Buffalo. Dessutom bör nämnas till att svastikan var symbol för Finlands flygvapen redan när det grundades 1918. Det är alltså tre år innan det tyska nazistpartiet såg dagens ljus. Anledningen till att man valde svastikan var att det finska flygvapnet grundades av den svenske flygaren Eric von Rosen som hade svastikan som personligt lyckomärke.

Så det är bra att Asplöven tar avstånd från ”all rasism”, men det verkar också som de tar avstånd från allt vad historiskt kunnande heter och det är faktiskt mindre bra.