onsdag 30 september 2015

Idag finns inte Muhammed

Det är tio år sedan den danska tidningen Jyllands-Posten vågade publicera skämtteckningar av profeten Muhammed. Tio år sedan en dansk tidning använde det konventionella begreppet satir och det är tio år sedan dåvarande statsminister Anders Fogh Rasmussen hade mod att säga till ambassadörer från Mellanöstern att ”i Danmark har vi pressfrihet” och därmed vägra att kräva att Jyllands-Posten skulle ta bort teckningarna. Men världen kom att förändras.



Tecknaren Kurt Westergaard har fortfarande polisskydd precis som Jyllands-Postens dåvarande redaktör Flemming Rose. Det är därför högst passande att Jyllands-Posten i dag publicerar tomma rutor där man skulle haft Muhammeds ansikte. För man lyckades verkligen skrämma ett antal människor till tystnad, och vi i Sverige fick vatten på vår ständigt rinnande ”hata-Danmark-ty de är rasister - kvarn”.

Det är hela tio år sedan många i det svenska etablissemanget gratis gav mörkermän privilegiet att stå som yttrandefrihetens försvarare.  

Men den dansk-libanesiske imamen Ahmed Akkari som vid tiden var pådrivande för att teckningarna skulle få internationell uppmärksamhet har faktiskt ändrat åsikt. Sista raden i memoarboken Min afsked med Islamismen: Muhammedkrisen, Dobbelspillet og Kampen mod Danmark (Köpenhamn: Berlingske Media Förlag, 2014) är därför hoppfull:


”Till Danmark vill jag till slut gärna säga: Ursäkta. Och tack för allt”. 

tisdag 29 september 2015

Kräftgångar vi minns


Ni säger Strindbergsfejden. Jag säger Kräftskivekriget som just nu håller på att utvecklas inom vänstern. I ena hörnan Håkan Juholt och "hans ende krigare" Daniel Suhonen och i den andra Aftonbladets kulturchef och Sveriges främsta Sovjetfan Åsa Linderborg. För den som inte läser Aftonbladet kultur är historien i korthet följande: Daniel Suhonen hade vid en kräftskiva lovat Linderborg att han och Juholt  under Bokmässan i Göteborg skulle tala ut om Suhonens Juholtbok i Aftonbladets monter.

Eftersom vänstern älskar kontext måste man också sätta situationen i ett sammanhang. Lita aldrig på vad som sägs under en kräftskiva. Det vet alla som är någorlunda bevandrade i nubbarnas, visornas och skrävlarnas värld. Linderborg som dessutom i grunden är politisk historiker borde förstått just detta.

För undersöker man vår nutidshistoria vet man att kräftskivor aldrig bådar gott för de som arbetar inom politisk eller publicistisk verksamhet:

1992 hade Sverige haft en borgerlig trepartiregering i knappt ett år och Carl Bildt hade lanserat ”den enda vägens politik”. Regeringen skulle då samlas för traditionsenlig kräftskiva på Harpsund, men journalisterna hade mage att ställa frågor om det ekonomiska läget som under sommaren hade förvärrats. Men Bildt såg inga varningstecken och han avfärdade det hela med att det var ekonomisidornas sommarvikarier som hade spekulerat. Det blev en dyr läxa för Bildt, Sverige och för svenska skattebetalare.

2002 ställde dåvarande socialdemokratiske bistånds – och migrationsministern Jan O Karlsson till med en kräftskiva som han lät skattebetalarna stå för. Detta avslöjades av Expressen och bland det mest pikanta, förutom att låta någon annan betala för det privata festandet, var att man druckit vin till kräftor. Det framkom sålunda att Jan O Karlsson inte bara var girig, utan även hade dålig smak.   

Nu lite mer än tjugo år senare har vi ytterligare en incident som lämnar en fråga obesvarad: 

Är Håkan Juholt så pass snål att han inte kan pynta ut så att han och ”kulbon” kunde få biljetter till Bokmässan?

Karln har ju trots allt riksdagslön. 

måndag 28 september 2015

Trots Estonia gick det bra




('Flyg! Flyg för i helvete flyg!' – Carl Bildt till räddningspersonalen som skulle ta sig ut till Estonia)

Östersjön har inte alltid varit ett hav för handel, turism och festresor. Det är inte en mansålder sedan våra Baltiska grannländer var ockuperade av Sovjetunionen och de flesta svenskar helst inte ville resa till Sovjetrepublikerna Estland, Lettland och Litauen. Men den frihetsvind som 1989 sköljde över Östeuropa kom att dra med sig också dessa tre länder.

Färjorna började gå och Sverige återtog sin nygamla roll som grannland till Baltikum. Kommunikation består till syvende och sist av människor.

Men detta höll på att ändras för 21 år sedan när M/S Estonia förliste och drog med sig 852 människor i djupet. Konspirationsteorierna kring förlisningen gör man bäst i att ignorera, men det finns två viktiga lärdomar inför framtiden:

När en katastrof inträffar vill man att ansvariga ledare visar – just det – ledarskap. Carl Bildt som ledde en borgerlig expeditionsministär har självfallet sina brister precis som andra dödliga. Men han sade till helikopterpersonalen att de utan tillåtelse skulle flyga över främmande makts territorialvatten för nu gällde det att ”rädda liv”, och det visar att det var han som tog det yttersta ansvaret.

Det kan jämföras med regeringen Perssons agerande under Tsunamikatastrofen 2005 eller för den delen med att vår nuvarande statsminister hellre hänger med Beyoncé än tar itu med den logistiska katastrof som de ökade flyktingsströmmarna håller på att utvecklas till.

Den andra lärdomen handlar om relationer mellan länder. Sådant tar lång tid att bygga upp och är lätt att förstöra, även i fredstid. Under förra veckans bokmässa i Göteborg berättade Sten Göthberg som 1994 var försäkringsansvarig inom rederibranschen att man efter Estonia ett tag ansåg att man skulle lägga ned färjetrafiken mellan Estland och Sverige. Orsaken till att man inte gjorde detta var att bägge länder samarbetade för att förbättra skeppssäkerheten och gemensamt sökte bearbeta sorgen.

Estonia satte relationen Sverige-Estland på prov. Men provet klarades av och färjorna går fortfarande och det ska vi vara glada över.   


  

torsdag 24 september 2015

Låt Ungern gå

Det var inte förvånande att Ungerns statssekreterare István Ígyártó och kulturinstitutet Balassis chef Judit Hammerstein med anhang valde att resa sig upp och gå när Ungerns regering kritiserades vid Bokmässan i Göteborgs öppnande. Människor som inte är säkra på sin sak tenderar att vara stingsliga och inte kunna ta kritik. Så när de hör något obekvämt går de därifrån eller blåser i vuvuzelor.

Men Ungern är så pass mycket mer än sin regering. Det är ett land med lång historia och fantastisk litteratur. Det är därför bara är att applådera att Ungern i år är Bokmässans fokus.

Så låt politikerna gå, och låt oss andra fokusera på Ungern och på ett Ungern som är så långt ifrån Viktor Orban som man kan komma.  


Ungern är inte Orban och Sverige är inte Stefan Löfven, och tur är väl det. 

onsdag 23 september 2015

Tur att judar inte är negrer?


De som följer nyheterna har inte missat att det nya svarta - ursäkta skämtet - är att ha nolltollerans mot rasism, vilket bara är att applådera om man är konsekvent. Men det är inte TV4. Louise Andersson Bodin fick löpa gatlopp för att hon använt uttrycket ”neger”, men rapparen Dani M får medverka i Lugna Gatan trots att han sprider antisemitiska konspirationsteorier. Enligt TV4 är dessa nämligen hans ”privata åsikter” och han är ju en så ”fantastisk artist”.

Själv försöker Dani M försvara sig och det i ett svar som hade varit underhållande satir. Men nu är det inte det och det förtjänar därför inte att brytas ned i detaljer. Den som vill veta mer om Bilderberg kan läsa denna artikel i Dagens Industri där undertecknad kommenterar vad gruppen faktiskt är.

En tidskrävande form av studiecirkel.

Förvisso finns det invändningar mot att kräva att alla artister ska vara snövita medborgare. Både Bodin och Dani M bjuds inte in på grund av sina politiska åsikter. De är där som tränare respektive artist. Resonemanget att de måste stå till svars för varje aspekt av sina liv och inte för sina huvudsakliga yrkesgärningar kan dessutom ses som början på en farlig väg att vandra. För var ska gränsen gå? 

Det bästa är att se dem som artister och högaktningsfullt strunta i deras försök till samtidsanalyser.  

Men faktum kvarstår. TV4 verkar lida av dubbelmoral. Det är fel att säga ”neger” och det är helt okej att hävda att judar dominerar världen.

Vad kan det bero på? 


måndag 21 september 2015

Äntligen en bok om "sprätthöken", De la Gardie





Peter Ullgrens En Makalös historia: Magnus Gabriel De la Gardies uppgång och fall (Nordstedts, 2015) är verkligen makalöst välskriven. Äntligen görs greve Magnus rättvisa och undslipper stämpeln "bara en sprätthök". Han görs till en människa med mänskliga ambitioner och drömmar. Det blir ett titthål in i 1600-talets brutala realpolitik och en observation om en synnerligen välrundad människa: för många finns det med ambitioner, men färre med ett så intensivt och genuint intresse för kultur, konst och byggnationer.

Läs och bli förbannad på, sympatisera med och - stundvis - ömka greve Magnus Gabriel De la Gardie. En av de klarast lysande stjärnorna på stormaktens himmel och en av de klarast lysande kometerna när han väl störtades från makten.

Läs, läs som ni hade djävulen efter er!

Silly, ogenomtänkt, Sidén


Dagens sämsta intellektuella nyhet är att magasinet Neo läggs ned. Neo har varit något så pass ovanligt som en tidning där det borgerliga Sverige har fått bråka. För oss som följt anglo-saxisk idédebatt har det varit som en korsning av brittiska Spectator och amerikanska Village Voice.

Konservativa debattörer varvat med liberaler.

Tidningen möjliggjordes efter att grundaren Sofia Nerbrand lämnat av kombinationen Mattias Svensson (nyliberal) och Paulina Neuding (konservativ) och kan närmast liknas vid en modern version av 1990-talets Moderna Tider. För alla som gillar idéer borde nedläggningen därför tas emot med sorg. Det är tråkigt när publikationer tystnar och speciellt publikationer som varit generösa med rätten till genmäle.

Men alla inom det borgerliga Sverige tycker inte det är tråkigt att Sverige får färre borgerliga plattformar.

Bodil Sidén som är andre vice ordförande i Moderata Ungdomsförbundet menar på twitter att nedläggningen skulle bero på att Neo bytt från att kalla sig liberal till borgerlig. Konstigt med tanke på att borgerlig är bredare och Neos framgång just varit bredden. Men för den som följt med ett tag är detta inte förvånande. Sidén är nämligen en stor anhängare av det bombastiska språkbruket.

Under valrörelsen 2014 satte hon själv rubriken ”bevara Sverige svenskt” på en debattartikel i Nyheter24. (Förvisso är ”Bevara Sverige svenskt” en synnerligen klickvänlig rubrik, men för de läsare som är över 26 kan rubriken ge upphov till obehagliga minnen). Hon har även ansett att hennes kritiker är ”fega parasiter” och brukar med jämna mellanrum propagera för att MUF ska acceptera identitetsvänsterns världsbild och idka normkritik samt stödja kvotering.

Ett ungdomsförbund ska sticka ut och stundvis göra folk förbannade och när det gäller kaxighet är Sidén inte utan kvalitéer. Men gränsen går när man  applåderar att ens egna sida görs ideologiskt fattigare och inte heller kan ta berättigad kritik. 

Lite tillspetsat kan man dock säga en sak: Sidén bevarar verkligen Sverige svenskt för hon har gjort mer än de flesta för att bevara ett infantilt debattklimat. En fin tradition som vi haft i Sverige sedan 1970-talet.


söndag 13 september 2015

Självklart hade Sverige slavar, Hedvall

(Adolf Ludvig Gustav Fredrik Albert Badin, 1747 – 1822)

Kommunstyrelsens ordförande i Lidköping, socialdemokraten, Kjell Hedvall visar i dagens Aftonbladet på att också politiker behöver läsa böcker. Hedvall tycker att det är viktigt att säga negerboll och har via en tråd på facebook sagt följande:

”Vi har väl för helvete aldrig haft slavar i Sverige. Dessutom är ordet (negerboll) ett gammalt folklig benämning som överhuvudtaget inte har med rasism. Akademiska dumhuvuden finns det gott om..”

Men vi hade slavar, och vi ägde dessutom en koloni i Karibien vid namn St Barthelemy som var så pass resursfattig att den mest lämpade sig för slavhandel.

Det fanns också slavar som kom till Sverige innan vi blev en småskalig kolonialmakt och en sådan, Badin, gavs som present till Gustav III:s mamma Lovisa Ulrika. Han kom att växa upp tillsammans med den blivande kungen. Denne Badin blev något av en lokal kändis och skrev senare i livet sina memoarer.

Förvisso finns det en ganska högljudd lobby i dagens Sverige som vill förstora upp den svenska slavhandeln till att vara något som vi ständigt ska skämmas för. Det behöver vi inte, men det finns också de som likt Hedvall hemfaller åt icketänkande när det gäller den motsatta argumentationen. Ett vuxet land inser sin historia och att det är just historia.

Båda ägnar sig hemsnickrad historieforskning och förtjänar epiteten akademiska dumhuvuden eftersom de i sin analys är allt annat än akademiska.


(David Lindén)

Buchenwalduppdatering: Tacka Gud för dåligt påläst kvällspress

Historikern Niclas Sennerteg har påpekat något angående Buchenwald som borde göra alla glada: 

"Det handlar inte om huvudlägret, KZ Buchenwald utan om en en filial (Aussenlager), arbetslägret Schwerte-Ost. Kvällstidningarna är duktiga på att återanvända gamla nyheter och det här var en stor grej i Tyskland i januari i år. Ledningen för Buchenwaldmuseet (Gedenkstätte Buchenwald) var då mycket kritisk till planerna, vilket man kan förstå. Det rådde för övrigt delade meningar om den aktuella byggnaden verkligen var en SS-barack eller en byggnad som tillkommit först efter kriget på det gamla lägerområdet".

Det är alltså en gammal nyhet som Aftonbladet återanvänt och förstorat och det får i alla fall undertecknad att dra en lättnadens suck. Att det faktiskt inte är huvudlägret och att det råder delade meningar om det var SS bostäder eller inte.

(David Lindén)

Gränsen går vid Buchenwald

(Ett av Buchenwalds bevarade vakttorn)

Ingen har missat att det pågår en flyktingkris i världen och ingen har missat att Europa bevittnar den största flyktingvågen sedan andra världskriget. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel har gått i bräschen för att visa att EU ska vara en öppen union, men det verkar som Tyskland trots att det är en av unionens framgångsekonomier behandlar detta lika tafatt som sina unionskollegor.

Ett tecken på detta är att (KZ) Buchenwald öppnats upp som flyktingboställe. Alltså koncentrationslägret Buchenwald, där ungefär 56 000 människor dödades mellan 1937 och 1945. Att öppna upp detta läger som bostäder är inte bara oetiskt, utan också en skrämmande illustration på hur handfallen man är inför flyktingströmmarna.

Men lyckligtvis bor inte fångarna – förlåt flyktingarna – i lägrets baracker då majoriteten av dessa förstördes vid krigsslutet. De bor istället i SS gamla vaktkvarter som ligger utanför själva lägret. Alltså i SS – de som skötte koncentrationslägret och stod för dödandet – gamla vaktkvarter.

Aftonbladet skrev om detta och visar det sig vara en påhittad nyhet är ingen gladare än undertecknad.


David Lindén